Replik: Svenskt civilsamhälle blomstrar

Förbundsordförande Johnny Mostacero i replik med anledning av ledaren ”Överhetens förlängda arm” i Göteborgs Posten av Håkan Boström
Förbundsordförande Johnny Mostacero i replik med anledning av ledaren ”Överhetens förlängda arm” i Göteborgs Posten av Håkan Boström

Med anledning av ledaren ”Överhetens förlängda arm” i Göteborgs Posten av Håkan Boström kommer här en replik av IOGT-NTO:s förbundsordförande Johnny Mostacero.

I en ledartext i GP den 11 juli lyckas Håkan Boström både raljera över hundratusentals svenskars engagemang och ideella insatser samtidigt som han varken verkar förstå vad civilsamhället är eller hur det fungerar. I sin text skriver han bland annat om hur både partier och organisationer tappar medlemmar och menar att de som verkar i civilsamhället gör det för egen ekonomisk vinning och att gräsrotsrörelsen tynat ut. I verkligheten ser det annorlunda ut.

I en rapport till Regeringskansliet 2010 uppges att svenskarnas totala frivilliga insatser motsvarade 400 000 heltidstjänster och att 48 procent av befolkningen engagerade sig ideellt. I en uppföljande rapport 2014 hade andelen engagerade ökat till 53 procent. I den enorma siffran döljer sig unga och äldre, landsbygd och storstad, en demografi lika spretig som det svenska samhället i stort. Den gemensamma nämnaren är att det är personer som ger av sin fritid för att förbättra samhället och engagera sig för det de brinner för. Oavsett om det är att engagera sig i en lokal förening eller att rycka ut och göra insatser när det behövs – som till exempel skedde när ett stort antal flyktingar kom till Sverige 2015.

Även de studieförbund, som Boström så tendensiöst pekar ut som någon sorts politisk eller extremistisk plantskola, ser inte riktigt ut så som han beskriver dem. Enligt Folkbildningsrådet arrangerade de tio studieförbunden 266 500 studiecirklar med 1,7 miljoner rapporterade deltagare under 2016. Tittar man på de största underämnena så lyser politiken med sin frånvaro, istället är det ämnen som körsång, samhälls- och beteendevetenskap, svenska som främmande språk och matlagning som dominerar.

Det sista, som jag verkligen inte får ihop, är att temat genom hela texten är hur civilsamhället blivit etablissemangets och överhetens förlängda arm. Samtidigt pekar Boström ut den över 100 år gamla rätten för civilsamhället att bedriva lotterier för att finansiera sin verksamhet som något suspekt och sensationellt. Själva syftet med att ideella organisationer kan bedriva lotterier är just för att staten inte ska kunna styra hur verksamheterna ska bedrivas utan att varje organisations medlemmar själva ska få välja hur deras engagemang ska kanaliseras. Det är just möjligheten till självfinansiering som garanterar rätten till självstyre utan statlig klåfingrighet. Det gäller Miljonlotteriet, det gäller A-lotterierna – men det gäller också Folkspel vars Bingolotto betytt otroligt mycket för svensk idrott och Postkodlotteriet som har en stor mängd viktiga organisationer som förmånstagare.

Håkan Boström vill driva en tes om att civilsamhället reducerats till en liten elit som klamrar sig fast vid högbetalda tjänster och där samhällsnyttan och engagemanget försvunnit. Han har fel, svenskt civilsamhälle blomstrar och det svenska folkets engagemang är enormt. De insatser som görs förändrar och förbättrar Sverige. Den glöd och tid så många medborgare ger ska hyllas, inte raljeras över.

Johnny Mostacero
Förbundsordförande IOGT-NTO

Här kan du läsa ledartexten av Håkan Boström ”Överhetens förlängda arm”

Här kan du även läsa ett svar på repliken från Håkan Boström

Av: Karin Berg, 2017-07-13

Kommentarer

IOGT-NTO
Box 12825
Stockholm Sweden
08-672 60 00